Floccinaucinihilipilification

                                                           
                                                         HAiku oF tHe WeEK

                                                              Sitter ensam nu
                                                      Kramar min enda vän här
                                                            Kuma-chan lövs me


Idag upplevde jag något otroligt obehagligt.
En Eightball talade till mig.
Den sa:           "Looks good to me"
Jag förstår inte riktigt vad den menade med det men jag tar det som en komplimang.
                         "Yes"

Imorse när jag skulle väcka josefin (min vän som för övrigt har en fetish för män med glasögon) hade jag ett problem; hur skulle jag väcka henne? Hur ska man väcka någon? hur tycker DU att man ska väcka någon? 
           
               Nej, den värsta väckningen jag vart med om var nog när min äldsta bror, i mysbyxor och en tajt åtsittande "spännis T-shirt" (som vid tiden för dådet inte var så osmickrande som i nutid)  gick med resoluta steg och med ett lurt flin på läpparna mot det sovrum som hos vår far delades av honom själv och min näst äldste bror. I händerna bar han två hemgjorda symbaler utgörandes av kastrullock som han knyckt ifrån ett skåp. Det första som ljöd genom området denna dimmiga förmiddag för så längesedan var de fyra kvicka, liksom brusande slag som skapades då locken i ren skadeglädje och retsam förväntan kolliderade i händerna på min bror. Tystnaden som jag, bara några ögonblick tidigare, funnit så grå färgades av den nya stillheten.
En föväntan steg inom mig och jag kände hur min puls kvicknade till och väcktes till nytt liv, tystnad och sen ett högljutt kvid... ilska? Plågan? Mina känslor vred sig av spänning, tills plötsligt ännu ett ljud bröt tystnaden; ett barnsligt fnitter och knarandet av golvplankor. Min fars steg mot dörröppningen var detsamma som att höra domen sakta falla, hans djupa skratt då han fick se sin mellersta son i sängen, liggandes i en sorts fosterställlning, med bena uppdragna i ett försök att undkomma det spefulla spratt som spelats emot honom fick oss alla att le. Metoden var godkänd, han var vaken. 

För att komma tillbaka till ämnet; Josefin har tomtar på sitt rum som drar i hennes täcke om mornarna, det är iallafall den enda förklaring jag vid min lätta sinnesfrånvaro kunde komma fram till, ja, varför skulle hon annars se sig om (nedåt) och sedan somna om? TRE GÅNGER.


I NOTICED SOMETHING SOMEONE ELSE DID;
För ungefär en vecka sedan satt jag lugnt och oskyldigt och surfade på den plats vi kallar internet, då det plötsligt slog mig;  I WANNA KNOW MORE ABOUT DEATH CAB FOR CUTIE så då slog jag helt harmoniskt in de bokstäver som skulle föra mig vidare on my quest; och mycket riktigt, de hade en hemsida, och när jag väl gjort intrång på denna fann jag ett blogg ínlägg från en av bandmedlemmarna, eller snarare en bild, vad jag tänkte var "GU VAD VÄRLDEN ÄR LITEN(!)" bilden föreställde nämligen ett plywood plank i Berlin där det stod;

"And when we touch we're not really touching. If our atoms did not repel one another we'd pass right through eachother like galaxies, unscathed."


Anledningen till min reaktion var inte bara den djupa analysen utan också att jag själv sett detta plank i egen hög person! Det var under en resa till Berlin som jag vid ett tillfälle passerade just detta plank och det som är lite lustigt är att jag så väl kommer ihåg hur jag vid detta tillfälle fick mig en sådan grundlig tankeställare och inspiration att jag faktiskt sedan dess börjat lyssna mer och mer på just Death Cab For Cutie på grund av deras fantastiska texter.


Oj, insåg just att det här inlägget inte var lika "annorlunda" som de förra. Well, well, what to do, what to do...

BTBW(!) I know this post is late (again) but I've been busy, really, I have.


//plingrid