Floccinaucinihilipilification

Under sommaren har jag delat min tid med en kanin, vars lynne och kreativitet kanske är något för simpel för att helt tillfredställa mina sociala behov. dock har jag genom denna upplevelse givits inblick i hur enkelt ett liv kan vara och hur bekymmerslöst ett litet djur kan tugga i sig ett litet tredelat blad eller till och med den blomma som stolt ställt sig upp bland de andra likformade bladen. Kaninen gav ingen tanke åt vad den gjorde förutom ett slött kanske "mums-mums", men som åskadare till denna destruktion av växternas tillväxt vågar jag påstå att dessa växter kanske klarat sig bättre utan gallring. Många hävdar att det är under sommaren bären mognar, och kanske är det så att jag när jag känner efter i mig själv känner en förändring, eller kanske det bara är mitt minne som spelar mig ett spratt. Men när jag långsamt sträcker ut tankarna mot min framtid, långsamt pekar ett finger på vad som betyder något, långsamt, långsamt betänker vad jag ska göra känner jag ett lugn, en kanske ny syn på hur livet behöver vara, kanske kan man gå igenom livet ovetandes om hur mycket som kunde varit?

För ett tag sedan valde en av mina goda vänner att lämna mig. Efter flera telefonsamtal och många nätter spenderade hos vänner fann jag dock att han var villig att starta om på nytt, och ensam och övergiven som jag kände mig gick jag med på detta, vi började om att lära känna varandra, jag introduserade honom för många av våra gemensamma gamla bekanta som bland andra, Internet och Windows Media Player, vilka han genast fattade tycke för. För detta gladde jag mig, det kändes som om även jag själv såg allt på nytt och genom andra ögon, jag har en känsla av en ny-start för oss båda bara gjort mig gott såväl som min vän.

Och så har ännu en tid gått och visst har jag iaktagit fåglarna så som jag tidigare påstått tillkommit mina vanor, den lätta sången från utanför mitt fönster, det försiktiga prasslandet i en buske då man passerar, det flyktiga sättet på vilket de lämnar en gloendes dumt på platsen de lämnat. men framför allt har jag iaktagit deras närmanden mot främlingar, sådana som jag själv; först stillhet, måste föräkra sig om ofara, sedan ett skutt, som om de passerar en osynlig barriär, efter det kom ett pickande i marken, ett, två, sedan flykt. och alltid, allid noga iaktagandes alla rörelser. jag antar att man kan tolka det som man vill, själv anser jag att alla dlur, däribland inräknat människor, har samma grundinstinkter. främlingar som inte har något att göra med oss är farliga, snabb flykt.


Gammalt läker
 Gammalt som ingen ser
Gammalt blir nytt
Utan gammalt finns inget mer.

Nytt gör annat
Nytt är kostsamt
Nytt kan skada
Nytt får skrämma
Utan nytt blir inget gammalt.